Feed your head

Åh, frid.

Ebba och Anja bor nu i vårt hus. Lagom till att ha fått nycklarna så råkade de låsa ut sig vilket resulterade i att vi sov sex pers i vår etta inatt. Skeda tillsammans är en utmärkt sysselsättning en onsdagkväll. Hela situationen var som skräddarsydd för ett öppnande av boxvin och gemensamt drunknande till love is the song we sing men trots ihärdigt dj;ande med mediaplayer så fick jag inte med mig majoriteten. Men jag fick ju skava och skeda med mina favoritbrudar så. Jag vaknade varannan minut av att min rumpa befann sig i det glamorösa läget inklämd mellan elementet och sängen med en rytmisk puls. Men ja, det hela var inte så farligt om det inte vore för att jag är den mest utvecklade morgonmänniskan och vaknar klockan åtta, senast, varje morgon. Jag brukar uthärda att ligga och stirra i taket ungefär en halvtimme innan jag inte hör mina egna tankar längre för min mage som avgrundsvrålar efter kaffe. Min kaffebryggare som jag har köpt är världens finaste men den tenderar att ge ifrån sig en serie av olika sprängljud vilket jag kände på mig att de övriga inte skulle uppskatta. Så lösningen på alla mina problem heter macdonlax.

Förövrigt så är påsken min nya hathögtid i och med att alla turister kommer och jag måste jobba hela tiden och hotellet är fullbokat och alla kastar godispapper och äggskal på väggarna. Dessutom så missar jag ju årets höjdpunkt. Påsksmisket med ris i fejjan ála påskkärringen. Nä. Gå och ät ägg eller nått.

det luktade mammas stugsistemorotskaka i rum 34. made me sniffsniffsniffelisniffa.

Hotellgäster är ett mystiskt släkte, ett blurr på två ben. Det enda som överglänser dem i mystik är the chambermaid. Ingen vet vem hon är. Ingen vet vart hon kommer ifrån (förmodligen Polen) Är det hon som bor på rum nummer tretton? Vart finns rum nummer tretton? Det finns inte. Hon är som en dimma som pyser  in genom nyckelhålet, bäddar sängen och ser till så att soporna är uttagna. Jag känner en viss samhörighet med the chambermaid. Hemma, tillsammans med Maria, är jag Ebba. Ebba som lägger harpan för brinnande livet och talar varmt om vampyrromaner... Men klockan elva på morgonen sker det någonting. Det är då jag lämnar mig själv på 12A Spring Street och ägnar det följande fem timmarna åt min hemliga identitet. The Chambermaid.

Kapitel ett i The chronicles of the Chambermaid berättar om när The Chambermaid kommer till jobbet och får sin lista på inhouse respektive checkoutguests. Pang! Som ett slag i ansiktet står det skrivet över halva sidan DO NOT CLEAN ROOM 16! Knappt har hon sett det förrän the listgiver skriker i hennes ansikte "DO NOT ENTER ROOM 16" och när hon låter blicken vandra vidare till nyckelskåpet så upptäcker hon givetvis att nyckel nummer 16 lyser med sin frånvaro. Mässande hör hon the listgiver spinna ihop en historia om att det är andra gången de bor på hotellet och att de alltid behåller nyckeln för sig själv och inte vill ha någon housekeeping. Hmm... Dock skulle The Chambermaid aldrig bryta mot hedershotellcoden och trotsa gästens önskan. Men det hindrar henne inte från att stå både länge och väl och stirra på siffran 16. Dagen därpå, mentalt och fysiskt förberedd, så blir The Chambermaid inte lika förskräckt när proceduren upprepas och den nye listgivern har skrivit samma olycksbådande meddelande med spretiga bokstäver över listan. Mystiken tätnar och än en gång upprepas instruktionen om att absolut inte gå in i room 16. Varför undrar hon? Detta kan inte vara annat än olycksbådande. Men fortfarande, hotellhedern framför allt. På den tredje dagen får the Chambermaid room 16 på sin checkoutlist. Med nerverna på helspänn öppnar hon dörren på glänt. Ingenting händer. Med dammsugaren Henry i högsta hugg så sparkar hon upp dörren och sätter igång maxsuget och utan en tanke på sin egen säkerhet slänger hon sig i armarna på det farligt okända....

Det är tomt. Och det luktar Indisk take away. Varför, frågar hon sig själv? Varför? En vindpust når hennes ansikte och hon vrider på huvudet för att upptäcka att det drar från rullgardinen. Med ett rappt ryck drar hon upp den och finner sigsjälv stirrandes ut över en taksiluette som sträcker sig mot den nedgående londonsolen. Gästen kom undan den här gången. Men frukta inte. The Chambermaid sover aldrig.

köpaköpaköpaaaahelahelatopshooooop

jag får en kärleksinjektion av müsli ur ett glas i morgondimman och bokläsande invid väggen ackompanjerat av marias fotspasmer. ikväll ska vi fira att vårt london blir av med oskulden efter två månader och lots of blackcurrant. på tisdag kommer första invasionsvågen.

OCH JAG LÄNGTAR. pussnusss

igår var den lediga dagen vilket innebär en hjärndöd runtspankulerandes ebba lössläppt på londons gator. ebba går med tankarna på annat håll i den luddiga blå och rosa ebbavärlden när lötsligt PANG! Oj, ebba går in i någon. ebba känner ilskan bubbla upp och ångan börjar pysa ut genom öronen. ebba utbrister automatiskt sorry medans hon låter blicken vandra upp för att möta blicken på den hänsynslösa skithögen som borde lära sig att gå på sin egen plats. ebba får en chock. björn babyface gustafsson kollar tillbaka. "eeeeh, eeeeh ursäkta. heeeheee" ebba utbrister i sitt mest briljerande fulgarv och avlägsnar sig sen efter att ha gjort ett förmodligen oförglömligt intryck på guldlocksbäbisen.

ebba dumflinar i en halvtimme efteråt. ebba är inte så bra med kändisar

Mina kläder och mitt samvete är nu precis lika rena. Jag har svårt och föreställa mig ett mer romantiskt scenario än ett halvöppet badkarsfönster, en aning kärleksfullt dunkande tecnobas och händerna djupt nedsänkta i en basbrygd av Sainsburys tvättmedel med doft av himmel och kärlek. Svett, be gone.

Idag har varit en sånhär fin dag som man kan tänka tillbaka på när det känns mörkt och kallt och hårbotten kliar. Fin vardag, kort och gott. Ren och fin vardag och ren och fin nybadad och nyduschad Ebba. Jag skulle dock vilja sätta naglarna i migsjälv och riva upp hela min hud tills den är alldeles uppriven och rosa och alla döda hudceller ligger på golvet i en stor svart slemklump. Det är någonting med england som gör att all smuts vägrar lämna kroppen och istället stannar kvar som en hinna och täpper igen alla porer och gör att man sakta men säkert kvävs. Ungefär som den här bondbruden som blir guldspraytannad, fast i lite mer kloakstil. Men petitesser, huvudsaken är att man är ren i håret.

Så till den spännande upplösningen som ni alla väntat på med hjärtat i halsgropen och fjärilar i magen:
Maria är nu blond! Och då menar jag BLOND. En Blondbrud, med kloak-tan. Fancy that felllllazz

=)

Mitt huvud är en hög med pulvermos som någon vårdslöst har slängt på en människokropp. Om det beror på tequilavärldens motsvarighet till mount everest eller att jag nyss sprang in i en dörrkarm vet jag ej. En kombi förmodligen.

Igår upplevde vi olika sexuella läggningar dansande på podium med piska och hatt. Romans.

Åh jag orkar integå hem det blåser nordanvind ute och jag är så hungrig att jag seriöst funderar på att sätta tänderna i min jobbarkompis som sitter och viker bestick bredvid, lyckligt ovetandes. Men maten finns hemma och jag finns inte hemma. Den ondaste cirkeln.

det är torsdag

men det bevisar ju bara sanningen i tesen om fredag hela veckan

det bästa med att bo i ett annat land är att man kan gå till macdonaldtzz och ladda hem OC i 3,4 kB/sek
snart kommer alla mina favoritbrudar och jag är så glad just idag för jag har jobbat och tjänat pengar och det är fredag och det finns alla möjligheter i världen! Ingenting kan ta mig ned på jorden jag är alldeles för glad och jag vill bara dansa och dansa. Sätta på Jefferson i studion och dansa,dansa,dansa med öppet fönster och vin och glada möss

idag var jag ute och sprang och fick sallskap av tva tvillingar i samma utstyrsel plus en FASAN. haha, the time of my life.

jag har fortfarande inget internet. och inga mobilpengar. jag ar socialt DOD. men vad gor det nar man har tva tvillingar och en fasan?!!

jag orkar inte inte ha natt internet, jag star inte ut jag gar runt som en fange i mitt eget sinne hela tiden. blindfolded. hur kul ar det att man inte kan skaffa internet for att man inte har internet och darmed inte kan kolla upp vart man skaffar det. och jag kanner mig som tre igen i och med att jag inte fattar hur man gor ett snabela pa det har bajsiga krumlurtangentbordet. det finns en bokstav som ser ut som en mus. soffftt

jag jobbar och nar jag kommer hem fran jobbet jobbar maria, sen somnar jag maria kommer hem jag gar till jobbet. och sa fortsatter det. londonglamorost liksom med nudlar i sangen och gilmore girls och mormor och morfar som sticker till med lite middagar och osthyvlar och vattenkokare. nu ska jag ta min puckelrygg och ga och kopa fett och socker.

Jag och topshop har ett ohälsosamt förhållande. Jag ger det pengar det ger mig kärlek i alla former och färger.

Åh det är vår. Jag känner mig korkat glad. Solen är som en stor, gul sprängladdning och jag vill bara kolla på den. Bränna ut mina ögon av glädje.Och grääs, jag ska klä mig i vitt och gå ut och rulla mig i gröngräset tills jag är en stor grönska och då ska jag klä av mig och springa naken i vattenspridare som en liten bäbis. Jag skrapade bort ett födelsemärke igår och trodde nästan att jag skulle förblöda i sängen men när jag kollade idag så var det fortfarande kvar. Det kände somrigt på något vis.

Ida sår fina små tankefrön i min hjärna. Helst vill jag bara att alla ska komma och så kan vi tända en gigantisk brasa och dricka folle och vara vänner och prata om sånt som man kan prata om med vänner och mysa och skratta och värma kalla händer i brasvärme och anorakar och skrubbsår och kliva i pölar som man inte ser men det spelar ingen roll för man fryser ändå inte och surkissvårlukten och aska och rök och mamma eldar på gården och bjuder alla på korv med bröd och jag får sojakorv och utflykt till kont och alla protesterar men det blir mysigt i alla fall och älven och fika och cykla och cykla ned i älven och äta bullar och stugan och london och människor överallt och man behöver inga kläder och man fryser inte och ingen säger åt en att man måste ta på sig långkalsonger och jag hatar långkalsonger men inte ens det kan ta ned mig på jorden för jag hänger med solen och vi är bästa vänner

moget att de ringde från fancy hotellet mitt emot mitt hotell och gav mig jobb nu
33 timmar i veckan, 200 pundpundpund. men jag har ju redan ett jobbbbbbbb så kiss på dem jag lämnar aldrig dammsugaren henry

Dethär kan ju mkt möjligt vara det mest hybrisladdade som någonsin har varit påtänkt. Genialt! Briljant! Jag vill se, Jag gillar hybris och nemesis och gänget.

jag borde med andra ord duscha

Haha, en av alla alltiallo på mitt jobb, (det är typ jag och chefen som har titlar alla andra gör allt möjligt) en liten turk, lyssnar alltid på en speciell rnbskiva när han diskar i köket och sjunger med för full hals... och då menar jag för full hals, "hejjagärenoupptäckttalangsomdiskariköket"-storsjung. Det är till och med mkt roligare än det låter. Bidrar till den fulländade städupplevelsen. Det och dammsugaren Henry som faller i bitar om man kollar på den.