Feed your head

den största ångesten som finns är ju när fadern bakar bröd, åderlåter lite av sin själ i degen och bakar så det står härliga till - minst fyra enorma limpor - där en lätt kan klassas som två av regular 'köpe-form'. DET är de fruktade burgunds. vita, massiva och goda till en början men när man ätit sig igenom kan man gå in i väggen. saken är också att min far praktiserar delning av bröd plus infrysning i speciella brödpåsar. så man äter upp en halv limpa och tänker hallelujah! men på natten kommer brödtomten och det resulterar varje morgon i att en ny halv limpa, precis färdigtinad, ligger prydligt på köksbänken inpackad i den sedvanliga plastpåsen och hånler lite stelt ååt en. nåväl tänker du, i-land, i-land. MEN dessa brödpåsar tar aldrig slut, det är helt otroligt! evighetsmaskinen är uppfunnen av min far. OCH den största synd man kan begå är ju att när det finns hembakt bröd äta av det eventuella köpebrödet som kan finnas, speciellt om fadern är i närheten. så det är bara att tugga burgunds. jag funderar på att emigrera nånstans för nu befinner jag mig nästan på stadiet då jag inte vågar gå in i köket på morgonen i ren fruktan. man äter och äter men det tar aldrig slut! jag vaknar kallsvettig efter mardrömmar om hasande steg och burgundslimpor som hotfullt uppenbarar sig ur mörket i skuggan av min knarrande nyöppnade sovrumsdörr. skicka min far till afrika och världssvälten skulle vara avhjälpt på tiden av ett brödbak.

peace