Feed your head

Jag platsar förmodligen på mest lättroade tioitopp.

Nana, färdigjobbat. Nu ska jag och Lillmyran gå ut bland solkatterna, gräset och vårfåglarna och äta lunch i HydePark. Livet är fint, Hydis är finare

Detta har varit en spännande dag. Det började med att jag kom till jobbet och min chef informerade mig om att dagens arbetsbörda innefattade två rum. Tjofadderittan. Det var förmodligen den kortaste dagen i arbetarnas världshistoria. Bör då tilläggas att jag förmodligen inte är den snabbaste chambermaiden i arbetshistorien heller, men i alla fall. Jag tog med mig en croissant och strosade oxford street ned till Soho och gick omkring i Chinatown i vad som kändes en evighet. Satte mig i mitt i en kinesfamilj på en bänk med mina nudlar och ett london paper och njöt av Kina. Hittade också en gata full av mysiga musikaffärer med gitarrer, gittarrer och åter gitarrer. Tillbringade någon halvtimme med att stirra i skylfönster tills jag kände att de började misstänk tt jg planerade någonting. Sen gick jag hem, jag och Musen invigde vår hybridmicro (som är en ugn i microformat har vi kommit fram till) med att tillaga någon form av Quornfärdigmat som Maria köpt tvåförprisetaven. Det visade sig vara quornfärs under ett lager av potatismos, lagomt upphetsande.. jag kissade inte riktigt på mig för att vara ärlig men "ugnen" fungerar i alla fall!


Sen tog jag mig i skägget och for ut på min numera invanda hydeparkruntlöptur, kommer hem och ska duscha när livet ger mig en rak höger mitt i nyllet. Vi har en dusch som vi delar med andra, det är badrum som man låser. Ebba kommer in i badrummet och märker att lampan inte fungerar... dessutom fungerar inte lampknappen till trappen utanför badrumsdörren så det är becksvart överallt. Nåvä, jag vill inte ha en granne som kommer invandrandes i badrummet när jag står spritt språngande näck så jag låser om mig. Duscha i mörker skulle ju kunna vara en ganska trevlig uplevelse om det inte vore för att vår dusch är THE SHOWER OF DEATH, duschvärldens motsvarighet till terminator. Jävladumbritter igen, varför i hela friden ska de enas med att ha varm och kallvatten i varsinn kran?!?! Det finns bara ett ord för det: idioti. Vår dusch har alltså  en varm och en kall kran som man aldrig kommer underfund om vilken som är vilken. För att få en bra temperatur så måste man alltså räserpendla mellan de två olika vreden och det gäller att inte göra minsta felsteg för isf blir man antingen nedfryst eller skållad. Dessutom så är det ett litet duschbås som man stänger dörren om sig i - med andra ord... råkar du vrida fel så har du inget annat val än att bli fryst/stekt för det finns ingenstans att ta vägen! Så om man på något vis skulle kunna lägga till något så vore det kanske att lampan inte fungerar?

Men jag överlevde och denna incident har bara gjort mig starkare.

Nu sover Maria och jag är multipigg, hon jobbar från sju imorrn och förmodligen de kommande fyra dagarna så Fabric och Koko får vänta ytterligare en vecka. Hur har jag lyckats få det mest chilliga jobbet? Aja, pengar är lycka för utan pengar kan man inte köpa takeawaymat i boxar och äta det på heltäckningsmattan. Godnatt min skatt.

Maria jobbar, jag frossar i nudlar i Chinatown

Dethär huset är fullt av små hemtrevliga men halvmysko husljud. Ett sambaljud som kommer med jämna mellanrum någonstans bakifrån skrivbordet och låter som en halvtakt på djembetrumman, det är förmodligen en liten mus med musiktalang. Sen finns det elementet. Elementet droppar men har också ett räserljud som låter ungefär som när vattenkokaren är på den maximala kokningspunkten precis innan den stängs av. Sen finns det mattan som växlar mellan knarr och musljud (som Toves vägg). Hmm, ja det finns fler också, men det är mer vanliga sverigeljud.

Ikväll ska vi gå ut och jag antar att det blir kul. Om jag känner migsjälv så blir det det. Men jag är ganska trött. Men det blir nog bra. Ät semlor ni som kan, jag får nöja mig med att kolla på en.efter middagen åker vi, meont mein rymdhraket

eden lake har alla ingredienser som en bra film ska ha: barn som bränner folk levande, förblödande kärlekspar i vatten under ett skjul, en fet mördarpappa, blod som pumpar i sår och ett par pilotbrillor. kung.

Det är surrealistiskt att vandra omkring och vara fullkomligt nöjd med att jobba, äta och sova. Tiden finns inte, jag spenderar mina dagar med att gå vilse i min tidsuppfattning. Först är klockan nio i flera timmar och sen är den plötsligt åtta på kvällen och ingen mat är gjord, det är mörkt ute och maria släcker för att gå och lägga sig. London är som en annan planet och jag är den första austronauten som hoppar omkring i rymddammet. Ibland tar jag rymdraketen och far på en tur i galaxen bland planeter och svarta, svarta hål. Men det är ändå just rymddammet som fascinerar mig mest och det förvånar mig också mest för att förr i tiden, i mitt jordliv, så var jag allergisk mot sten och kikade bara på stjärnor i min stjärnkikare.

dethär är duracellkaninen. För att en gång för alla klargöra denna människa så gjorde jag en liten kort bildserie idag när vi satt för sista gången i köket på Edgware Rd och väntade på tvätten. Jag döper den till "tjugo sekunder med daniele" maria är ofrivilligt bait.. för the greater good. Ett stående bra skräckexempel på att pasta påverkar mognadscentrat i hjärnan

Att livet kan frontalvända inom loppet av tjugofyra timmar? Maria har jobb en halv minut bort max, jag har jobb två gator ned. Vi bor en meter från en mysig brittisk pub och bara nått kvarter bort så uppfann Alexander Fleming penicillinet, det ni! Vår etta är som skapt för underverk och den har brödrost, vattenkokare och en ugn i microformat. Imorrn ska vi båda jobba så kokoklubb blir inte av men jag är lika glad här med min tekopp och havrekaka, vad är väll en bal på slottet..?

Arbetslösa ebba är nu inte längre arbetslösa ebba
Chambermaid! Vilket framtidsyrke, första trappsteget på karriärstrappan. STädning är THE THING!
Sex jävla pund i timmen det är inte ens minimum wage!Detär ju nästan en slavlön i sverige, så underbart. Yeeeeeees! Jag kommer bli miljonär och kunna sitta och äta takeaway på golvet med pinnar och jag ska köpa min gitarr i secondhandaffären och en vattenkokare och en brödrost och kaffebryggare..tills dess starbuckskaffe varje sekund. Gå på fotboll och köpa svindyra pestoingredienser och kanske till och med ost. Jag ska aldrig fara härifrån jag ska dansa på borden tills mina fötter är köttslamsor och svetten ligger som en hinna över kroppen.

Blås i alla trumpeter och slå på gongongen! Gå lös på triangeln i ett stjärnspäckat solo! Livet är snoppigt bäst. Jag ska alltid vara glad från och med nu. När kniven vrids om i såret skall jag skratta av lycka och be om mer.

Igår åt vi ris,quorn,broccoliblanding och soja på rumsgolvet och firade vår kommande flytt och att vi har varit här tre veckor (..eller bara faktumet att det var onsdag) med billigt vin och laptopsmusik. Sällan har en heltäckningsmatta fått höra så mycket om livet. Sen for vi till vår favoritbar och hängde med vår favoritbartender för att sen ramla vidare till en klubb vid picadilly circus där vi träffade popcornmannen som just kom från sin salsakurs, sen dök även albanian boy och hans kusin upp. Dansa med norskor, maria tappar sina nycklar, vi åker taxi hem och avslutar kvällen med att förmodligen väcka alla på hela edgware road när mysen får för sig att tvättaa fötterna. haha. Och vad har vi lärt oss av detta? Jo, att man måste vara förberedd när man går på en klubbtoa så att man inte tror att man har hamnat i The Shining. Igår var jag INTE förberedd på att ensam på toan möta en random kvinna utplacerad knäpptyst och blickstilla på en stol mitt bland handfaten och hela handfatsbänkarna smockfyllda med all världens skönhetsprodukter och godis. Såhär i efterhand så ser man ju de oändliga möjligheterna men där och då var det mest skräckinjagande, nästa gång ska jag dock ta med mig en sopsäck och trygga kommande tio års överlevnad på prylfronten.

Ja just ja, igår när jag spankulerade oxford street ned så kom det fram en brud och lämnade massa visitkort och bad att få mitt nummer och namn och ta kort på mig för nått castapåstanmodellgrejs och nu ringde de typ nyss mitt i bakisdimman och ba "du har gått vidare, vi älskar din look. vill du göra dethär och dethär, hur gammal är du, hur lång är du, har du modellat förrut, blablabla" det var kul... det var för bland annat topshop tänk om man får kläder. hihi

Man får imaginär feber av att dricka för mycket te, det rotar sig bakom tinningarna och lägger sig under ögonlocken och säger åt en att sova och drömma om röda bussar. Engelsmän dricker te hela tiden som en ursäkt för att slippa ta itu med faktumet att vattnet deras smakar bajs. Dessutom så dricker de ju inte ens te, de dricker mjölk med socker och ev lite te på sidan om. Engelsmännen ligger cirka sex år efter mig i teutvecklingen.

Maria är och lämnar cvs, hon har snorat upp allt vårt toapapper så nu får man antingen köra på dropptekniken eller hålla god min. Alternativt gå och be daniele om en snutt vilket också betyder att man förpliktigar sig åt att prata ned en italiensk neandertalare med närkontaktsproblem i åtminstone tjugo minuter. Nej tack.

Jag tror att jag ska gå innåt stan, kanske en sväng till topshopsparadiset och köpa nått kul plagg till kvällens rejv. Kanske strosa till Soho och in till covent garden eller ner till vattnet. Kanske ta med mig edward, köpa starbuckskaffe och sätta mig någonstans och läsa. Eller kanske  ta tunnelbanan och åka någonstans jag aldrig varit. Jag älskar London

nästa gång du klickar så känns det lite värre

kan man känna sig mer ensam än just i det ögonblicket man får se no new messages efter att ha klickar på send/receive?

Vi har hittat vårt boende: paddingtonstudio och tillbaka till att dela säng. Luften därinne smakar hemma och Hyde Park är närmare än någonsin. Vem behöver då ugn, tvättmaskin och toa på samma våning? Inte då jag i alla fall.

Idag fick vi vår första närkontakt med trafiken här i det stora britannien, och då menar jag på rikitgt. some heavy stuff. Vi åkte bil med en stressade grek som skulle visa oss ett rum på sin lunch och helst också hinna mätta sin inte helt oexisterande mage, det blev inte bättre när han var tvungen att köra tillbaka efter att ha kommit på att han glömt nycklarna. Han var dock den okrönte mästaren av fickparkering, så lite cred får han. Han undervisade oss också i grekisk sorbamusik när vi skumpade omkring genom rondeller och i fel filer.

Annars så råkade jag ringa upp en potentiell landlord i fickan så han fick höra mig och maria göra popcornljud i cirka två minuter. Sen smsade han och sa att jag förmodligen var någon han träffat på krogen och det var därför jag hade hans nummer ..lagom sisådär en kvart innan vi skulle kolla på hans lägenhet och jag var tvungen att ringa igen för att bestämma mötesplats. Sen när vi väl kollar på lägenheten så visar det sig att det bara finns en sängplats  och att jag har feltolkat hela gumtreeannonsen. Jag går numera under namnet "Ebba Funny" på hans iphone. Det var en mysig man som inofficiellt är med i mitt och myrans svällande kontaktnät.

Imorrn ska vi kolla på en dubbelstudio typ en meter härifrån som redan är vårt hem. Senast idag så blev jag bestulen på halva min Philadelphiaburk som jag köpte för mina hårt ihopsamlade pengar IGÅR!!! Och när vi kommer hem så har någon ätit upp hela vårt bröd. Det finns inte ord för hur förbannad jag är. Den lilla tjuvmuskvinnan som äter allas mat kan gå och dö och hennes patetiska liknelse till pojkvän som tror att han kan bära en öronlappsmössa med stil. Det är nästan så att jag börjar förstå mammas ilska när nils har varit och snattat i kakburken. Summa sumarum, jag och maria vill ha ett eget hem där vi kan ha egen mat utan att slippa all jävla skit.

Annars är england ett ljuvligt land

det mest intressanta som har hänt idag var när jag vaknade nyss i en imponerande dregelpöl. att vara mos är lite mer kryddigt här i britain, indeed

vart är molle mus
mepmepmep. jag vill ha mitt får

Idag hittade jag mitt ultimata jobb. Vi var och kikade på ett nytt boende i West Kensington vilket vi enades om att vi nog inte tar heller. Inte Vauxhall, inte West Kensington. Imorrn ska vi dock kolla på ett boende vid Tower Bridge som verkar så galet fräscht att det måste vara designat av någon från ett annat land. Hursomhelst så spankulerade vi Cromwell Rd ner och vad får jag inte syn på om inte ett papper i ett fönster: Vacancies: Chambermaid wanted. Jag låter blicken vandra uppåt... och där... fanfarer och trumpeter: Cromwell Crown Hotel! Någon högre makt har verkligen utsett Oliver till min ledstjärna genom livet.

Jag glider in, frågar lite, nämner i förbifarten att jag är svensk (funderar i några ögonblick på att nämna att jag är fanatiskt besatt av Oliver Cromwell, berätta hela historien om hur det började med den genialiska monty python skivan och att jag kan låttexten utantill samt att min far kommer dö av skratt om jag får jobbet.... men avfärdar det i och med att jag inte vill verka alltför mentalt instabil) och lämnar placet med en varm inbjudan om att återkomma på måndag när the housekeeper is back. Yes. God bless Cromwell. Om jag får jobb där så skall jag, och detta lovar jag dyrt och heligt, leta upp en affisch av Olle som täcker minst en vägg och köpa den samt en tillhörande liten bönematta och ett rökelsekar. Vi kan sammanfatta det som födseln av en ny religion...han ligger i livmodern min och simmar förväntansfullt. Tillsammans skall vi valfärda till Cromwell Rd för att checka in på the Cromwell Crown Hotel och med babyCromwell i städvagnen skall jag uträtta stordåd..!

Vi gjorde en lite ofrivillig uppgörelse med italienarna om att de skulle laga mat en dag och vi en dag samt att man skulle göra någonting nationalistiskt från respektive land. De bjöd på spenat- och osttortellini med massa parmesan och friterade räkor samt kaffekaka och sicillianskt vin. Och vad ska de svenska brudarna kontra med för någonting upphetsande? Hahaha, håll i hatten nu. Vi ska göra....: Potatis och purjolökssoppa samt knäckemacka!

 "....jaaaag vet att du ääär och förblir vad du vaaaar.... "

Detta om något borde väll få grisskrattarn och mjölkastarn att hålla sig på sin kant. Jag har också övervägt blodpudding men han är inte värd en sådan delikatess. Jag tycker lite synd om Franco som är en fin man (vi har dessutom förvarnat honom) men Daniele. Han är hmm... Hur ska jag förklara detta? Denhär mannen, som verkligen är minst tjugofem, hällde mjöl i mitt hår. Han knölade upp en rakapparat i nyllet på mig när jag var på toppen av bakishetens mount everest. Pekka, om du läser detta så vill jag ge dig en eloge för din mogenhet och ditt skratt är dessutom som skimrande pärlemor om man jämför med grisen här.

och vem var på klubben vi skulle gått på igår ...? kan det möjligtvis ha varit kate moss? jahaaaaaaaa. SYND att vi inte for. helvetesjävlaskit. jag har blivit helt kändisnojig. mogmogmoog. dock så träffade inte Jaja henne heller så det känns okej.

(jag hatar blogg.se. men som den ihärdiga bloggare som jag är så ger jag inte upp så enkelt. blogg.se se detta som den kastade handsken)

portobello road. charmen försvinner dock lite när man är i notting hill med den enda människan på jorden som inte har sett filmen... (EHRM!!)


 ..jag ska tvångasvisa den för henne nån kväll. Hon var inte lika exalterad som jag var när det kom till att hitta oppsiedaisyparken och spana efter travelbookshops. mihi. På vår jakt efter rätt väg så hittade vi lillvenedig och där hittade jag den första bänken med en inskription. Wow, tänkte jag, precis som i notting hill. Den känslan fanns kvar i ungefär en sekund tills jag såg nästa bänk. En annan inskription, och nästa bänk, en tredje. Det var jävlarimig en såndär text på varenda bänk... vad hände med den helig nottinghillbänken?! typ "To Josephine who loved sitting here eating donuts and thinking nasty thoughts". Mogfem.





 

idag var vi på british museum. hela världens historia samlad i en byggnad. jag läste speciellt om det kända kilburn svärdet och fick lära mig lite om begravningsseder. Ett: knöla ihop den avlidne. Två: Placera grisinälvor på bröstet. Tre, La grand finale: (och min personliga favorit) kör spjut genom personens överkropp. De gamla britterna kunde med andra ord konsten att hedra de döda... Annars så var det lite för mycket hybris för vår smak, efter att ha kollat på tre våningar av Tutman, urnor med samma motiv i olika storlekar och bystiga hundmän från det gamla egypten så kände vi att vi hade fått vårt lystmäte. Vi spatserade till Red Veg, där Che beskådade oss medans vi frossade i  vegmat. En vänsteraktivistisk vegsnabbmatsrestaurang är ju inte helt fel - tvärtom mkt najs, tyvärr låg det typ längst bort i Soho och det finns uppenbarligen bara på ett ställe i London så vi kan inte göra det till vårt crib.

Sen har vi dagen till ära dessutom tvättat för första gången här på Edgware Rd, vilket resulterade i en oavsiktlig, snygg lite neonblå nyans på en del plagg (det var Marias byxor som gjorde det) samt att vår fina våningssäng ser ut som en storhärsa (hur nu det stavas) och att det ideligen ramlar ned strumpor på mitt huvud så att jag snart kommer göra en ida och gå omkring med en strumpa på fontanellen. haha.

Vi har nyss varit ute på den obligatoriska kvällspromenaden i Hyde Park och idag så slank vi ned och kikade på Buckingham Palace i kvällsbelysning. Vi förväntade oss något i stil med en mastodontisk galaprojektion av Drottningen på fasaden men icket. Det var nästan så att jag kände att Umeå ljusfestival drar det längre strået. Nu ska jag njuta av mitt klor-te och avsluta kvällen med ett avsnitt Gilmore Girrrrls. Imorgon ska vi ute på någon tydligen upphetsande klubb med vår baddräktsdesignande flatmate Jaja.

det är lätt att gå vilse i sig själv i london speciellt en lördagkväll som börjar på ett oskyldigt melodifestivalhäng som visar sig vara engelsmännens, speciellt alla bögars, event of the year. smått surrealistiskt att komma in i en lokal full av svenskschlagerskrålande engelsmän som alla tillber Alcazar. lite häng på woodstock bar med albanian guy och afrofrenchman, gratis mat, gratis vin. glad ebba, glad maria. hittade en megamysig chubby checker sextiotalspartyklubb i soho, dansdandans.inget oyster card. ta sig hem till andra sidan världen. angelpub blaha blaha och där slutar vi. allt slutade ännu mer surrealistiskt än det började.

nu ska de italienska männen ge oss tortellini.wie

som hålls varm på den lilla hudfliken på foten

maria ser på planet ööörth bakom mitt bakhuvud, så i princip är det mina tankar som jag hör alltså. sadistiska planet earth som i princip går ut på att se söta sjurbäbisar bli massakerade. jag kan verkligen inte tänka så jag ska nog inte skriva nått mer. eller jo förresten, men jag gör det i punktlista:

- vi ska byta boende
- vi ska vara i england i tre månader utan jobb och göra slut på alla våra pengar. eller det är marias plan jag funderar på att volontärarbeta som slickare i tunneln bara för att göra nått nyttigt
- gå in på vk och läs om josef hassans kamp med permobilen. det finns hopp för umeå och ungdomen
- igår åt jag ett paket digestive och lärde en afrikanskfransman hur man agerar gangster på the woodstock bar

jag lägger ned det här jag blir dränkt av kalvens uppväxt

haha vi har den roligaste, hetsigaste, översociale italienaren som skrattar som en gris här. skrattet ekar mellan väggarna och fyller minsta tomrum. han suger på engelska också och ska laga seriös italiensk tortellinimat till oss en vacker dag.

kvällen till ära ska vi se på film med våra roomies, alternativt göra nått helt annat... såå jag vet inte

jag googlar eat with your hands london restaurant och vad slutar inte det med? j

LALIBELA utanför camden. En och en halvtimmes promenaden genom london och camdens bakgator (camden är btw placet man vill bo på, galet mysigt) resulterade i finaste placet, mysigaste personalen och orgie i handmatsätning....!(min största dröm) jag åt nått starkt tofumojs med ett tvättsvampsbröd i knasigaste konsistensen. jag blir religös när jag tänker tillbaka på det. förträffligt var det!

när jag hämtat ut min feta lööön.
party i pyamas på rummet med digestive och jobcenterplus. haha, ikväll ska jag dra med maria till en etiopisk restaurang där man äter med händerna. jag dör av lycka, min största dröm ALL KATEGORIER. jag har sökt en miljard seriösa städjobb, vilket känns som dagens grej. annars är planen att springa runt hyde park om gud slutar kissa på oss.

engelsmän är sämst på begreppet vegetarian. på allt som inte är kött så står det suitable for vegetarians. och då menar jag allt. sylt, juice, bröd. typ dagstidningar. (bara därför kommer jag bergis hitta små fläskfiléer i sylten imorgon)

dagens moment var idag när jag och maria spankulerade omkring i vårt hood efter en tur till buckingham palace och baker street. vad ser inte jag när jag vänder på huvudet och kollar på skyltfönstret?!??! Jooo en affär vid namn TOTALLY SWEDISH?!??! tror ni att det händer? jag blev typ tårögd. de hade geas blodpudding, messmör (myra dog), västerbottensost, pågenbröd, lösviktsgodis och .... ja, det är sant: LINGONSYLT! helt sjukt. inte för att jag vill vara i sverige men det finns verkligen vissa brister i den brittiska matkulturen. ehrmehrm lingonsyltlingonsylt.

plus att på en parallellgata till edgware road så ligger harcourt arms vilket, om man någonsin har varit inne på londonsvenskars forum, är en svensk pub. vi ska dit på lördag och se melodifestival. haha, ja jag skäms. men man måste skaffa sig kontakter på något sätt (utöver våra helmysiga roomies) och det är som kul att ha någonting att se fram emot. på tal om det så ska jag också på musical den tionde mars och se chicago med mormor och morefar. det blir också lite dramatiskt.

igår var vi på en jättemysig pub som spelade najs rockmusik och rymdpop med söta barpojkar i rutigt som serverade vin. det var lite för trevligt för att vara en tisdag.

nu ska jag återgå till jobbsökandet och mitt pulverkaffe samt chokladdigestive

receptet heter: snabbkaffe, tecnoremixes 97 och digistive med choklad klockan elva.jag älskar våra tre kvadrat och franco som ser på lotr i köket. kom till 232 Edgware road gott folk, kom! man blir så sjukt sentimental av tecno och laurie anderson

jag och maria har precis flyttat in i dubbelrummet på edgware. vi vet inte om vi ska ha ångest eller bara skratta. jag lutar åtminstone åt det senare. det som är bäst är att vi kan låsa vårt rum, planerar dessutom att pluppa ned alla värdesakeri väskan. vi bor i ett smärre kollektiv. vilket bland annat innefattar tre sönderflummade australiensare som vi stiftat bekantskap med. paniken ligger mest i att vi har ett kök på två kvadratmeter som typ tio pers ska dela på. kyl och frys kan typ innefattas på en yta i storlek med ebbas gamla sval. heehee. därför inreder vi nu en hylla i bokhyllan med matråvaror. ska man prova något nytt så ska man.


jag har inget lakan, och jag orkar inte gå och köpa ett. fast jag måste.för det är äckligt. jajust ja, idag var jag ute på min första brittiska löprunda. det blev southfields runt. mkt trevligt. musout