Feed your head

Idag hittade jag mitt ultimata jobb. Vi var och kikade på ett nytt boende i West Kensington vilket vi enades om att vi nog inte tar heller. Inte Vauxhall, inte West Kensington. Imorrn ska vi dock kolla på ett boende vid Tower Bridge som verkar så galet fräscht att det måste vara designat av någon från ett annat land. Hursomhelst så spankulerade vi Cromwell Rd ner och vad får jag inte syn på om inte ett papper i ett fönster: Vacancies: Chambermaid wanted. Jag låter blicken vandra uppåt... och där... fanfarer och trumpeter: Cromwell Crown Hotel! Någon högre makt har verkligen utsett Oliver till min ledstjärna genom livet.

Jag glider in, frågar lite, nämner i förbifarten att jag är svensk (funderar i några ögonblick på att nämna att jag är fanatiskt besatt av Oliver Cromwell, berätta hela historien om hur det började med den genialiska monty python skivan och att jag kan låttexten utantill samt att min far kommer dö av skratt om jag får jobbet.... men avfärdar det i och med att jag inte vill verka alltför mentalt instabil) och lämnar placet med en varm inbjudan om att återkomma på måndag när the housekeeper is back. Yes. God bless Cromwell. Om jag får jobb där så skall jag, och detta lovar jag dyrt och heligt, leta upp en affisch av Olle som täcker minst en vägg och köpa den samt en tillhörande liten bönematta och ett rökelsekar. Vi kan sammanfatta det som födseln av en ny religion...han ligger i livmodern min och simmar förväntansfullt. Tillsammans skall vi valfärda till Cromwell Rd för att checka in på the Cromwell Crown Hotel och med babyCromwell i städvagnen skall jag uträtta stordåd..!