the best thing about sweden is the norwegian salmon
Det har varit tre intensiva dagar, men imorgon bitti bar det vidare mot nya aventyr och vi far skumpa vidare genom oknen till Highwayman. Swakopmund ar tydligen den sista storra stad vi ska bo i pa nagra veckor sa det kan nog droja innan jag far tag i internet igen.
Igar hade vi pinkfest med hela vandrarhemmet och halva staden, det var mycket trevligt och aningen kaotiskt. Temat var rosa, alla vallfardade till Mr Price - kladkedja som gor skal for namnet - och styrde ut sig i olika rosa konstellationer. En orgie av rosa, solstekta kroppar och gammal dansmusik. Freascht. Idag har vi hagnt pa stranden, atit foccacia och lyssnat pa tyska ompa-marsch-musik som spelades pa piren (Denna staden ar som tidigare namnt valdigt random). Det ar roligt hur manga sammantraffanden manniskor imellan som forekommer, hur folk inser att de bor pa samma gata, har gemensamma vanner eller som jag och elisabet, ar pluggvanner. Det kanske roligaste hittills ar ju anda bussens prins, namligen Martin som bor i vaxholms fastning. Ja, ni laste ratt, I. Hans familj tar typ hand om stallet, definitionen av ett hybrisladdat boende.
Jag maste ju ocksa beratta om vandrarhemmets tvattsystem i och med att det ar det stora samtalsamnet som sysselsatter alla for tillfallet. Nar man ska lamna in tvatten maste de namligen ha reda pa exakt vad som lamnas in, vad det ar for modell, exempelvis ar skillnaden mellan top och t-shirt livsviktig. Aven om det ror sig om ett par brallor i herr- eller dam-modell ar information som maste skrivas ned. Allting har en kategori, exempelvis biknin ar dock lite diskutabel. Det tog en timme enbart att lamna in tvatten och da hade de fem personer som stod runt ett strykbrade och tittade pa medans en strok. De arbetar pa liknande vis som engelsmannen nar de vagarbetar.
Aja, hej och ha och trevlig forsta advent imorgon da!
Mama pata pata mama
Och lite matnyttigt info
For ovrigt hade jag forestallningen om att det skulle bli billigare ju langre upp och bort fran sydafrika och kapstaden vi tog oss, men tji fick jag, det gar at andra hallet. I och for sig sa ar vi ju i Tyskland nu men, ja. I Kapstaden kakade jag en middag for typ fyrtio spann och har ar det nastan det dubbla, i och for sig fortfarande valdigt billigt. En ol for tio spann. Intressant. Utover mitt fallskarmshopp som var vart varenda krona sa gar reskassan uteslutande till vatten och ackligt vatten dessutom, jag har lyckats kopa samma ackelvatten tre ganger i rad i vild protest mot nestle som star for alternativet, och jag rekommenderar det inte; Oasis heter det och det smakar BAJS!
Aja det jag skulle komma till var att min geniala plan for att ni ska veta var jag befinner mig harmed skall presenteras, bambabam; varat korschema tom 6 december. Just nu befinner vi oss som sagt i Swakopmund och ska gora i en dag till och sen bar det ivag till Etosha for lite buss-safari.
OKEN
Swakopmund
Det finns ingen mojlighet att sammanfatta lite snabbt allt som hant men, det ar varmt sa in i helvete. Idag var det 33 i bussen och 44 utanfor, pa morgonen thjat is. Jag smorjer in mig med solkram sa till den grad att inte ens pappa kan klaga. Vi har paddlat i orangefloden, jag har nastan sjungit pata pata i duet med en afrikansk kvinna i hennes kakstadshem - hon vagrade acceptera att jag inte kunde texten, vi har bott ute i bushen och i lyxoas (dar man kande sig som deltagare i expedition robinson som precis vunnit en tavling, allt var i bambu). Bott i kapstaden och varit uppe pa taffelberget och vandrat runt pa marknader och varit pa stranden och ja... det tar aldrig slut. Imorgon ska jag hoppa fallskarm - det kommer bli galet!
Aja, nu ska vi ata middag! Vi ar i civilisationen i fyra dagar sa jag aterkommer! hej hopp!
raceskriva
jag har lart mina bussare den adla konsten att jaga mast! Jag gick ut i morse fran min badd (las sovsacken pa madrassen pa busstaket) spanade upp mot bergen som omger den lilla stranden dar var campingplats ligger i Fish Hoek och far syn pa en mast, hogst upp bergets topp. Bestigningen var given! Efter gardagens besok pa afrikas sydspets och ivrigt tadoppande i bade atlant och indisk ocean sa blev det idag att undersoka de sydafrikanska fjallen! Faboulous! En galen brittisk tant med tva spetsar pekade ut en led och forklarade att ormarna inte var sa farliga.
Annars ar mitt favoritdjur soo far den muterade musen som jag sag i Hermanus och vilken jag antar bar ett annat mer charmerande namn men till form och beteende var en mus av kaninstorlek utan svans. Fantastiskt. Annars har jag ocksa nastan sett val och haj. Hajflaggan ar i alla fall hissad overallt och vi har varit pa de basta spottingplatserna, tyvarr missade jag valarna som resten av gruppen sag for att jag blev ivagdragen till chokladpudding och nagot lokalt vin.
Bussarna ar ju ocksa roliga, haha, idag hade vi varat forsta haveri. Jag ar med i taklaget och reser med andra ord taket. Har lart mig massor om spannremmar men kan fortfarande varken oppna eller stanga en - helt omojligt. Men taket blir rest och madrasserna utplacerade, det ar en javla konst i de stormvindar som blaser har ute vid havet kan jag tala om, men stark blir man. Hoppsansa!
Jag vet inte vad jag mer ska beratta, det har ar andra dagen men det kanns som att jag har varit bort i minst en vecka, min hjarna ar helt sprangd av intryck! Hej det blir morkt klockan atta, hej vara i sangen klockan nio, hej upp halv sju. Hej skumpa pa bussen. Imorgon ska vi fa bo pa vandrarhem i kapstaden och vara dar i tre dagar, sa det blir ju lyx - men man vanjer sig snabbt vid att leva ombord pa en buss och vara i ansiktet pa randoms. Nar det kommer till folket sa ar det den mest blandade grupp manniskor som nagonsin vistats under samma tak; alltifran det gamla hippieparet karin och hasse, till pelergonalskande henrik med passion for olikfargade hustak, till anders med hela sladd opch teknikvarlden i bakfickan, till cecilia som firar 50 lander i namibia men som till vardags ar ekonom och later alla som onskar det bo i henne lagnehet, samt lamnar sin iphone i trosladan for att hon inte klarar av att stanga av den. Sen Anna och Petter och Bibi och Johan. Vi snackar magic carpet ride - jag hoppas att jag aldrig behover komma hem.