Nairobi!

Masaier och storstadspuls. Det har varit jul, det har varit nyar och det nya aret kickades igang med en redig safaritur i Ngorongorokratern dar vi sag bade lejon, buffel, gepard och en hel del pumbas och skrattande hyenor. Djuren strok runt talten och jag sov givetvis som en stock men hasse hade privilegiet att mota en elefant utanfor toaletten och pa vagen tillbaka aven en hyena.
For tillfallet bor vi pa en stadscamping dar vara rosa bussar med nod och nappe lyckades mangla sig in genom gaten. Taklaget hade sin sista taklagsfest och det sista taket slogs upp - inte ett oga var torrt. Nu borjar allting bli lite jobbigt sentimentalt och allting ar for sista gangen. Fortfarande har vi ju en fem sex dagar pa oss men det borjar krampa runt hjartmuskeln vid tanken pa farvalet. Jag kommer var luspank och forvirrad. Men jag saknar er och jag tror att lariamet borjar kicka in for jag drommer otroligt suspekta drommar, haromnatten ateranvande mitt sinne ebbas gamla klassiker med voldemort pa jakt efter mig med kpist? inatt var det nagor saw-liknande dar jag befann mig i ett rum med hander som vaxte ut ur vaggarna och forsokte fanga mig fran alla hall. Sen en hysterisk skildring av mor som klar pa djur, bland annat far (haha, ulligt sadant inte pappsen), i tjocka ylleplagg. Haxdoktorn som enligt uppgifter skulle bott pa Livingstoneberget vi besteg lyser tyvarr med sin franvaro, jag skulle kunna behova en rejal dromtydning.
Idag har vi varit pa citymarket och masaimarket och kopt tyger och krimskrams och mer krimskrams och lite annat som kanns valdigt nodvandigt just da men som redan nu i eftertankens skimmer kanske inte ar fullt sa fantastiskt som det framstod for en halvtimme sen. Jag kan meddela att jag fick mangdrabatt och nu har armband till alla som sa onskar. Vi har nyss kakat mat pa nagot lokalt gatumarknadtaltsgrej och nu ska vi kika runt i centrum ett tag till innan det bar av hemmat for uppladdning infor morgondagens safari masai mara. Sen blir det barnhemsbesok och farval till alla mina klader och pennot och grejer som de kan tankas behova, det blir till att kla mig i armband och tygstycken pa vagen hem.
Snart ses vi!
Hej och hopp

Julafton

Haha. Sa otroligt mobbat.
Vi har en plasttomte med gigantisk pussman alla barbara och lite glitter bland palmer och sand. Morgonen inleddes klockan sex i ottan med en loptur som skulle ta plats vid stranden men eftersom att de glada svenskarna inte hade sa stor pejl pa tidvattnet sa lag det visst ett hav dar imorse, det blev inne i byn tillsammans med resten av lokalbefolkningen. Nu ska vi mingla runt lite i stone towns grander och kopa lite krims och krams, brickabrack, till julklappsutdelningen och middagen pa hotellet ikvall. Hoppas snon gnistrar och det ar vitt och kallt!
Ho ho.

segt internet fick precis en helt ny innebord

Ett innebord

Jaha, jaha. Nu har det typ gatt en halvtimme och jag har knappt lyckats komma in pa facebook, haha detta ar aven ett internetcafe som skyltar med superfast broadband. Hade formodligen gatt snabbare om jag gick hem och meddelade mig istallet. Charmigt ar det i alla fall. Ungefar lika charmigt som att allting har tar hundra ar att genomfora, maten kommer nar den kommer, elen forsvinner nar den forsvinner och kommer tillbaka nar den gor det. Allting inbaddat i lite taktfast jordtrummande. Vi har vildssvin pa campingen, duschen ar ett ombyggt gammalt stall med en frasch odor av gammal hastskit och aporna leker i traden. Victoria Falls, som staden heter efter fallen ar aven staden som gud glomde att tilldela vaxel. Nar man handlar pa stormarknaden och betalar med amerikanska dollar, vi kan saga tio, och koper for atta och sjuttiofem, sa far man tillbaka ett papper, som en gang varit en dollar men numera ar en brun poros massa dar man mojligtvis kan skonja en skugggestalt om man kisar. Resten far man i tuggummin, eller man kan aven fa mojlighet att valja klubbor om man har tur.

Zimbabwe ar Zimbabwe. Man har fin nationalkansla och respekt for den lokala valutan nar man gar och saljer den till turister pa gatan, ar nu agare av 10 000 000 zimbabwiska dollar. Fancy pants. Killen fick mina overblivna skrappengar fran tidigare land till ett varde av cirkus fyra svenska riksdaler. Mugabe gor ett fint jobb med inflationen.

Igar forsrande jag zambesifloden i en liten gummibat och ikvall ska vi ut och aka sunset cruise. Bleblo. Nu ar internet slut och jag checkar ut. Hoppas att ni inte fryser ihjal dar uppe...?

the best thing about sweden is the norwegian salmon

Det har varit tre intensiva dagar, men imorgon bitti bar det vidare mot nya aventyr och vi far skumpa vidare genom oknen till Highwayman. Swakopmund ar tydligen den sista storra stad vi ska bo i pa nagra veckor sa det kan nog droja innan jag far tag i internet igen.

Igar hade vi pinkfest med hela vandrarhemmet och halva staden, det var mycket trevligt och aningen kaotiskt. Temat var rosa, alla vallfardade till Mr Price - kladkedja som gor skal for namnet - och styrde ut sig i olika rosa konstellationer. En orgie av rosa, solstekta kroppar och gammal dansmusik. Freascht. Idag har vi hagnt pa stranden, atit foccacia och lyssnat pa tyska ompa-marsch-musik som spelades pa piren (Denna staden ar som tidigare namnt valdigt random). Det ar roligt hur manga sammantraffanden manniskor imellan som forekommer, hur folk inser att de bor pa samma gata, har gemensamma vanner eller som jag och elisabet, ar pluggvanner. Det kanske roligaste hittills ar ju anda bussens prins, namligen Martin som bor i vaxholms fastning. Ja, ni laste ratt, I. Hans familj tar typ hand om stallet, definitionen av ett hybrisladdat boende.

Jag maste ju ocksa beratta om vandrarhemmets tvattsystem i och med att det ar det stora samtalsamnet som sysselsatter alla for tillfallet. Nar man ska lamna in tvatten maste de namligen ha reda pa exakt vad som lamnas in, vad det ar for modell, exempelvis ar skillnaden mellan top och t-shirt livsviktig. Aven om det ror sig om ett par brallor i herr- eller dam-modell ar information som maste skrivas ned. Allting har en kategori, exempelvis biknin ar dock lite diskutabel. Det tog en timme enbart att lamna in tvatten och da hade de fem personer som stod runt ett strykbrade och tittade pa medans en strok. De arbetar pa liknande vis som engelsmannen nar de vagarbetar.

Aja, hej och ha och trevlig forsta advent imorgon da!


Mama pata pata mama

maste ocksa lagga upp en bild pa das real african mamas! I Kapstaden besokte vi ett centrum, for ett projekt i kakstaden som gar ut pa att skapa arbetsmojligheter och pengar for kvinnor genom att mala, vava och agna sig at olika former av hantverk. Big mamas! De sjong och dansade och var allmant fantastiska. Jag kopta en vaska men kunde latt ha spenderat mer om jag haft mer cash. Pilani tror jag det heter, projektet. Googla, kop!



Och lite matnyttigt info

jag vet inte om jag skrev det tidigare men min mobil ar dod, eller fel av mig - den lever men ar extremt forvirrad. Om jag slar pa den sa soker den efter nat i en halvtimme och sen nar den inser att den inte har den blekaste aning om var den befinner sig sa ger den upp och dor. Sa att forsoka na mig den vagen ar helt lonlost, ska val forsoka igen nar vi kommit litre hogre upp och inte ar mitt i oknen, eventuellt kopa nagon form av simkort, som det ar nu kostar det tydligen 40 spann minuten om man ringer plus uppkopplingsavgift, haha. Skonsammare med en timmes internet for 25 namibiska dollar.
For ovrigt hade jag forestallningen om att det skulle bli billigare ju langre upp och bort fran sydafrika och kapstaden vi tog oss, men tji fick jag, det gar at andra hallet. I och for sig sa ar vi ju i Tyskland nu men, ja. I Kapstaden kakade jag en middag for typ fyrtio spann och har ar det nastan det dubbla, i och for sig fortfarande valdigt billigt. En ol for tio spann. Intressant. Utover mitt fallskarmshopp som var vart varenda krona sa gar reskassan uteslutande till vatten och ackligt vatten dessutom, jag har lyckats kopa samma ackelvatten tre ganger i rad i vild protest mot nestle som star for alternativet, och jag rekommenderar det inte; Oasis heter det och det smakar BAJS!
Aja det jag skulle komma till var att min geniala plan for att ni ska veta var jag befinner mig harmed skall presenteras, bambabam; varat korschema tom 6 december. Just nu befinner vi oss som sagt i Swakopmund och ska gora i en dag till och sen bar det ivag till Etosha for lite buss-safari.


OKEN

 




Swakopmund

Jag har nastan glomt bort hur man anvander en dator. Just nu befinner vi oss i Swakopmund, vilket ar nagon form av charterparadis for tyskar och en utpost av civilistaion mitt i namibias oken. Vi har skumpat fram mil efter mil i tva dagar nu genom en enorm sandlada och imorse var vi uppe fem och kollade pa soluppgangen fran varldens hogsta sanddyna. Det var frant, har inte med mig kameran for tillfallet men ska lagga upp nagra bilder senare, vi bor pa vandrarhem nu i tre dagar och tar en paus fran den alskade bussen... haha. namen inatt sa sov vi pa taket utan pressening och om man tror att en stjarnhimmel i fjallen ar nagonting att hanga i julgranen sa kan jag beratta att en stjarnhimmel over oknen ar OUTSTANDING. Idag sag jag ocksa tre livs levande giraffer, haha.

Det finns ingen mojlighet att sammanfatta lite snabbt allt som hant men, det ar varmt sa in i helvete. Idag var det 33 i bussen och 44 utanfor, pa morgonen thjat is.  Jag smorjer in mig med solkram sa till den grad att inte ens pappa kan klaga. Vi har paddlat i orangefloden, jag har nastan sjungit pata pata i duet med en afrikansk kvinna i hennes kakstadshem - hon vagrade acceptera att jag inte kunde texten, vi har bott ute i bushen och i lyxoas (dar man kande sig som deltagare i expedition robinson som precis vunnit en tavling, allt var i bambu). Bott i kapstaden och varit uppe pa taffelberget och vandrat runt pa marknader och varit pa stranden och ja... det tar aldrig slut. Imorgon ska jag hoppa fallskarm - det kommer bli galet!

Aja, nu ska vi ata middag! Vi ar i civilisationen i fyra dagar sa jag aterkommer! hej hopp!

raceskriva

haha okej, haha... vart ska jag borja?
jag har lart mina bussare den adla konsten att jaga mast! Jag gick ut i morse fran min badd (las sovsacken pa madrassen pa busstaket) spanade upp mot bergen som omger den lilla stranden dar var campingplats ligger i Fish Hoek och far syn pa en mast, hogst upp bergets topp. Bestigningen var given! Efter gardagens besok pa afrikas sydspets och ivrigt tadoppande i bade atlant och indisk ocean sa blev det idag att undersoka de sydafrikanska fjallen! Faboulous! En galen brittisk tant med tva spetsar pekade ut en led och forklarade att ormarna inte var sa farliga.
Annars ar mitt favoritdjur soo far den muterade musen som jag sag i Hermanus och vilken jag antar bar ett annat mer charmerande namn men till form och beteende var en mus av kaninstorlek utan svans. Fantastiskt. Annars har jag ocksa nastan sett val och haj. Hajflaggan ar i alla fall hissad overallt och vi har varit pa de basta spottingplatserna, tyvarr missade jag valarna som resten av gruppen sag for att jag blev ivagdragen till chokladpudding och nagot lokalt vin.
Bussarna ar ju ocksa roliga, haha, idag hade vi varat forsta haveri. Jag ar med i taklaget och reser med andra ord taket. Har lart mig massor om spannremmar men kan fortfarande varken oppna eller stanga en - helt omojligt. Men taket blir rest och madrasserna utplacerade, det ar en javla konst i de stormvindar som blaser har ute vid havet kan jag tala om, men stark blir man. Hoppsansa!
Jag vet inte vad jag mer ska beratta, det har ar andra dagen men det kanns som att jag har varit bort i minst en vecka, min hjarna ar helt sprangd av intryck! Hej det blir morkt klockan atta, hej vara i sangen klockan nio, hej upp halv sju. Hej skumpa pa bussen. Imorgon ska vi fa bo pa vandrarhem i kapstaden och vara dar i tre dagar, sa det blir ju lyx - men man vanjer sig snabbt vid att leva ombord pa en buss och vara i ansiktet pa randoms. Nar det kommer till folket sa ar det den mest blandade grupp manniskor som nagonsin vistats under samma tak; alltifran det gamla hippieparet karin och hasse, till pelergonalskande henrik med passion for olikfargade hustak, till anders med hela sladd opch teknikvarlden i bakfickan, till cecilia som firar 50 lander i namibia men som till vardags ar ekonom och later alla som onskar det bo i henne lagnehet, samt lamnar sin iphone i trosladan for att hon inte klarar av att stanga av den. Sen Anna och Petter och Bibi och Johan. Vi snackar magic carpet ride - jag hoppas att jag aldrig behover komma hem.






På hemmaplan

Hyror betalada, väskan packad, solhatten framme. Här skall shoppas Y3!