Feed your head

det mest intressanta som har hänt idag var när jag vaknade nyss i en imponerande dregelpöl. att vara mos är lite mer kryddigt här i britain, indeed

vart är molle mus
mepmepmep. jag vill ha mitt får

Idag hittade jag mitt ultimata jobb. Vi var och kikade på ett nytt boende i West Kensington vilket vi enades om att vi nog inte tar heller. Inte Vauxhall, inte West Kensington. Imorrn ska vi dock kolla på ett boende vid Tower Bridge som verkar så galet fräscht att det måste vara designat av någon från ett annat land. Hursomhelst så spankulerade vi Cromwell Rd ner och vad får jag inte syn på om inte ett papper i ett fönster: Vacancies: Chambermaid wanted. Jag låter blicken vandra uppåt... och där... fanfarer och trumpeter: Cromwell Crown Hotel! Någon högre makt har verkligen utsett Oliver till min ledstjärna genom livet.

Jag glider in, frågar lite, nämner i förbifarten att jag är svensk (funderar i några ögonblick på att nämna att jag är fanatiskt besatt av Oliver Cromwell, berätta hela historien om hur det började med den genialiska monty python skivan och att jag kan låttexten utantill samt att min far kommer dö av skratt om jag får jobbet.... men avfärdar det i och med att jag inte vill verka alltför mentalt instabil) och lämnar placet med en varm inbjudan om att återkomma på måndag när the housekeeper is back. Yes. God bless Cromwell. Om jag får jobb där så skall jag, och detta lovar jag dyrt och heligt, leta upp en affisch av Olle som täcker minst en vägg och köpa den samt en tillhörande liten bönematta och ett rökelsekar. Vi kan sammanfatta det som födseln av en ny religion...han ligger i livmodern min och simmar förväntansfullt. Tillsammans skall vi valfärda till Cromwell Rd för att checka in på the Cromwell Crown Hotel och med babyCromwell i städvagnen skall jag uträtta stordåd..!

Vi gjorde en lite ofrivillig uppgörelse med italienarna om att de skulle laga mat en dag och vi en dag samt att man skulle göra någonting nationalistiskt från respektive land. De bjöd på spenat- och osttortellini med massa parmesan och friterade räkor samt kaffekaka och sicillianskt vin. Och vad ska de svenska brudarna kontra med för någonting upphetsande? Hahaha, håll i hatten nu. Vi ska göra....: Potatis och purjolökssoppa samt knäckemacka!

 "....jaaaag vet att du ääär och förblir vad du vaaaar.... "

Detta om något borde väll få grisskrattarn och mjölkastarn att hålla sig på sin kant. Jag har också övervägt blodpudding men han är inte värd en sådan delikatess. Jag tycker lite synd om Franco som är en fin man (vi har dessutom förvarnat honom) men Daniele. Han är hmm... Hur ska jag förklara detta? Denhär mannen, som verkligen är minst tjugofem, hällde mjöl i mitt hår. Han knölade upp en rakapparat i nyllet på mig när jag var på toppen av bakishetens mount everest. Pekka, om du läser detta så vill jag ge dig en eloge för din mogenhet och ditt skratt är dessutom som skimrande pärlemor om man jämför med grisen här.

och vem var på klubben vi skulle gått på igår ...? kan det möjligtvis ha varit kate moss? jahaaaaaaaa. SYND att vi inte for. helvetesjävlaskit. jag har blivit helt kändisnojig. mogmogmoog. dock så träffade inte Jaja henne heller så det känns okej.

(jag hatar blogg.se. men som den ihärdiga bloggare som jag är så ger jag inte upp så enkelt. blogg.se se detta som den kastade handsken)

portobello road. charmen försvinner dock lite när man är i notting hill med den enda människan på jorden som inte har sett filmen... (EHRM!!)


 ..jag ska tvångasvisa den för henne nån kväll. Hon var inte lika exalterad som jag var när det kom till att hitta oppsiedaisyparken och spana efter travelbookshops. mihi. På vår jakt efter rätt väg så hittade vi lillvenedig och där hittade jag den första bänken med en inskription. Wow, tänkte jag, precis som i notting hill. Den känslan fanns kvar i ungefär en sekund tills jag såg nästa bänk. En annan inskription, och nästa bänk, en tredje. Det var jävlarimig en såndär text på varenda bänk... vad hände med den helig nottinghillbänken?! typ "To Josephine who loved sitting here eating donuts and thinking nasty thoughts". Mogfem.





 

idag var vi på british museum. hela världens historia samlad i en byggnad. jag läste speciellt om det kända kilburn svärdet och fick lära mig lite om begravningsseder. Ett: knöla ihop den avlidne. Två: Placera grisinälvor på bröstet. Tre, La grand finale: (och min personliga favorit) kör spjut genom personens överkropp. De gamla britterna kunde med andra ord konsten att hedra de döda... Annars så var det lite för mycket hybris för vår smak, efter att ha kollat på tre våningar av Tutman, urnor med samma motiv i olika storlekar och bystiga hundmän från det gamla egypten så kände vi att vi hade fått vårt lystmäte. Vi spatserade till Red Veg, där Che beskådade oss medans vi frossade i  vegmat. En vänsteraktivistisk vegsnabbmatsrestaurang är ju inte helt fel - tvärtom mkt najs, tyvärr låg det typ längst bort i Soho och det finns uppenbarligen bara på ett ställe i London så vi kan inte göra det till vårt crib.

Sen har vi dagen till ära dessutom tvättat för första gången här på Edgware Rd, vilket resulterade i en oavsiktlig, snygg lite neonblå nyans på en del plagg (det var Marias byxor som gjorde det) samt att vår fina våningssäng ser ut som en storhärsa (hur nu det stavas) och att det ideligen ramlar ned strumpor på mitt huvud så att jag snart kommer göra en ida och gå omkring med en strumpa på fontanellen. haha.

Vi har nyss varit ute på den obligatoriska kvällspromenaden i Hyde Park och idag så slank vi ned och kikade på Buckingham Palace i kvällsbelysning. Vi förväntade oss något i stil med en mastodontisk galaprojektion av Drottningen på fasaden men icket. Det var nästan så att jag kände att Umeå ljusfestival drar det längre strået. Nu ska jag njuta av mitt klor-te och avsluta kvällen med ett avsnitt Gilmore Girrrrls. Imorgon ska vi ute på någon tydligen upphetsande klubb med vår baddräktsdesignande flatmate Jaja.

det är lätt att gå vilse i sig själv i london speciellt en lördagkväll som börjar på ett oskyldigt melodifestivalhäng som visar sig vara engelsmännens, speciellt alla bögars, event of the year. smått surrealistiskt att komma in i en lokal full av svenskschlagerskrålande engelsmän som alla tillber Alcazar. lite häng på woodstock bar med albanian guy och afrofrenchman, gratis mat, gratis vin. glad ebba, glad maria. hittade en megamysig chubby checker sextiotalspartyklubb i soho, dansdandans.inget oyster card. ta sig hem till andra sidan världen. angelpub blaha blaha och där slutar vi. allt slutade ännu mer surrealistiskt än det började.

nu ska de italienska männen ge oss tortellini.wie

som hålls varm på den lilla hudfliken på foten

maria ser på planet ööörth bakom mitt bakhuvud, så i princip är det mina tankar som jag hör alltså. sadistiska planet earth som i princip går ut på att se söta sjurbäbisar bli massakerade. jag kan verkligen inte tänka så jag ska nog inte skriva nått mer. eller jo förresten, men jag gör det i punktlista:

- vi ska byta boende
- vi ska vara i england i tre månader utan jobb och göra slut på alla våra pengar. eller det är marias plan jag funderar på att volontärarbeta som slickare i tunneln bara för att göra nått nyttigt
- gå in på vk och läs om josef hassans kamp med permobilen. det finns hopp för umeå och ungdomen
- igår åt jag ett paket digestive och lärde en afrikanskfransman hur man agerar gangster på the woodstock bar

jag lägger ned det här jag blir dränkt av kalvens uppväxt

haha vi har den roligaste, hetsigaste, översociale italienaren som skrattar som en gris här. skrattet ekar mellan väggarna och fyller minsta tomrum. han suger på engelska också och ska laga seriös italiensk tortellinimat till oss en vacker dag.

kvällen till ära ska vi se på film med våra roomies, alternativt göra nått helt annat... såå jag vet inte

jag googlar eat with your hands london restaurant och vad slutar inte det med? j

LALIBELA utanför camden. En och en halvtimmes promenaden genom london och camdens bakgator (camden är btw placet man vill bo på, galet mysigt) resulterade i finaste placet, mysigaste personalen och orgie i handmatsätning....!(min största dröm) jag åt nått starkt tofumojs med ett tvättsvampsbröd i knasigaste konsistensen. jag blir religös när jag tänker tillbaka på det. förträffligt var det!

när jag hämtat ut min feta lööön.
party i pyamas på rummet med digestive och jobcenterplus. haha, ikväll ska jag dra med maria till en etiopisk restaurang där man äter med händerna. jag dör av lycka, min största dröm ALL KATEGORIER. jag har sökt en miljard seriösa städjobb, vilket känns som dagens grej. annars är planen att springa runt hyde park om gud slutar kissa på oss.

engelsmän är sämst på begreppet vegetarian. på allt som inte är kött så står det suitable for vegetarians. och då menar jag allt. sylt, juice, bröd. typ dagstidningar. (bara därför kommer jag bergis hitta små fläskfiléer i sylten imorgon)

dagens moment var idag när jag och maria spankulerade omkring i vårt hood efter en tur till buckingham palace och baker street. vad ser inte jag när jag vänder på huvudet och kollar på skyltfönstret?!??! Jooo en affär vid namn TOTALLY SWEDISH?!??! tror ni att det händer? jag blev typ tårögd. de hade geas blodpudding, messmör (myra dog), västerbottensost, pågenbröd, lösviktsgodis och .... ja, det är sant: LINGONSYLT! helt sjukt. inte för att jag vill vara i sverige men det finns verkligen vissa brister i den brittiska matkulturen. ehrmehrm lingonsyltlingonsylt.

plus att på en parallellgata till edgware road så ligger harcourt arms vilket, om man någonsin har varit inne på londonsvenskars forum, är en svensk pub. vi ska dit på lördag och se melodifestival. haha, ja jag skäms. men man måste skaffa sig kontakter på något sätt (utöver våra helmysiga roomies) och det är som kul att ha någonting att se fram emot. på tal om det så ska jag också på musical den tionde mars och se chicago med mormor och morefar. det blir också lite dramatiskt.

igår var vi på en jättemysig pub som spelade najs rockmusik och rymdpop med söta barpojkar i rutigt som serverade vin. det var lite för trevligt för att vara en tisdag.

nu ska jag återgå till jobbsökandet och mitt pulverkaffe samt chokladdigestive

receptet heter: snabbkaffe, tecnoremixes 97 och digistive med choklad klockan elva.jag älskar våra tre kvadrat och franco som ser på lotr i köket. kom till 232 Edgware road gott folk, kom! man blir så sjukt sentimental av tecno och laurie anderson

jag och maria har precis flyttat in i dubbelrummet på edgware. vi vet inte om vi ska ha ångest eller bara skratta. jag lutar åtminstone åt det senare. det som är bäst är att vi kan låsa vårt rum, planerar dessutom att pluppa ned alla värdesakeri väskan. vi bor i ett smärre kollektiv. vilket bland annat innefattar tre sönderflummade australiensare som vi stiftat bekantskap med. paniken ligger mest i att vi har ett kök på två kvadratmeter som typ tio pers ska dela på. kyl och frys kan typ innefattas på en yta i storlek med ebbas gamla sval. heehee. därför inreder vi nu en hylla i bokhyllan med matråvaror. ska man prova något nytt så ska man.


jag har inget lakan, och jag orkar inte gå och köpa ett. fast jag måste.för det är äckligt. jajust ja, idag var jag ute på min första brittiska löprunda. det blev southfields runt. mkt trevligt. musout