Feed your head

kom precis hem från min och morfaderns mest heliga stund på året - första adventsfirandet i statskyrkan. det nya kyrkoåret etc etc. jag tror att det är femte året i rad som jag klämmer ned mig i kyrkbänken mellan karlgerard och ingamaj. nej, det är fint och mysigt, dock med en liten gnutta hybris. vad är till exempel grejen med psalmer? det finns inte ett enda normalt sätt att sjunga dem på om man inte är typ operasångare. man får välja mellan mmööö eller iiiiiii och dessutom så måste man växla mellan vilket ger som resultat att det låter absolut sämst och man håller tyst. och samtidigt så briljerar kyrkokören i bakgrunden så att man känner sig ännu sämre. OCH det finns alltid någon tant som startar stenhårt i tonläge mounteverest och håller sig där hela låten och dessutom klarar av varenda höjning galant. dte tycker jag är helt sjukt imponerande.

prästen predikade om synder och sprit och festande och orgier hit och dit. "det nya kyrkoåret...nu börjar en ny tid, låt oss leva i enighet med guds ord, STÄNG systemet" och syndaren inom mig kunde inte låta bli att längta lite grann till restauranghetssuparfesten ikväll. hihiiii