Feed your head

jag var ute i skogen och såg en stackars orienteringspojke som snubblade och ramlade på mage rakt ner i en dypöl. han såg inte mig och därför dök jag in bakom en buske och gömde mig för att bespara honom förudmjukelsen.han gjorde den obligatorsika "jag-reser-mig-upp-och-ser-ut-som-att-ingenting-har-hänt" alternativt, "det-där, jaha-det-ja-det-hade-jag-ju-planerat-hela-tiden" och jag var cirka en millimeter från att falla ihop på marken i skrattkramp. det såg väldigt kul ut. där 'väldigt' är en underdrift. moltas tyckte det hela var väldigt roligt och började skälla av upphetsning när vi satt där och tryckte där bakom busken. och då var jag ju tvungen att avslöja mig, vilket gjorde situationen kanske femhundra miljarder procent wierd. jag är officiellt den äckliga tanten som inte har någonting att göra på mina dagar och därför sitter bakom buskar och spanar på unga fräscha orienteringpojkar. OCH den hunden kommer aldrig bli specialagent.

lalalaa jag har rabies nu inte bara i armvecken utan också i ansiktet. min hud ramlar av, det känns inte så bra. jag ska fara ut och springa på saken.