du vet ingenting om en människa tills du städat dennes toalett
Hotellgäster är ett mystiskt släkte, ett blurr på två ben. Det enda som överglänser dem i mystik är the chambermaid. Ingen vet vem hon är. Ingen vet vart hon kommer ifrån (förmodligen Polen) Är det hon som bor på rum nummer tretton? Vart finns rum nummer tretton? Det finns inte. Hon är som en dimma som pyser in genom nyckelhålet, bäddar sängen och ser till så att soporna är uttagna. Jag känner en viss samhörighet med the chambermaid. Hemma, tillsammans med Maria, är jag Ebba. Ebba som lägger harpan för brinnande livet och talar varmt om vampyrromaner... Men klockan elva på morgonen sker det någonting. Det är då jag lämnar mig själv på 12A Spring Street och ägnar det följande fem timmarna åt min hemliga identitet. The Chambermaid.
Kapitel ett i The chronicles of the Chambermaid berättar om när The Chambermaid kommer till jobbet och får sin lista på inhouse respektive checkoutguests. Pang! Som ett slag i ansiktet står det skrivet över halva sidan DO NOT CLEAN ROOM 16! Knappt har hon sett det förrän the listgiver skriker i hennes ansikte "DO NOT ENTER ROOM 16" och när hon låter blicken vandra vidare till nyckelskåpet så upptäcker hon givetvis att nyckel nummer 16 lyser med sin frånvaro. Mässande hör hon the listgiver spinna ihop en historia om att det är andra gången de bor på hotellet och att de alltid behåller nyckeln för sig själv och inte vill ha någon housekeeping. Hmm... Dock skulle The Chambermaid aldrig bryta mot hedershotellcoden och trotsa gästens önskan. Men det hindrar henne inte från att stå både länge och väl och stirra på siffran 16. Dagen därpå, mentalt och fysiskt förberedd, så blir The Chambermaid inte lika förskräckt när proceduren upprepas och den nye listgivern har skrivit samma olycksbådande meddelande med spretiga bokstäver över listan. Mystiken tätnar och än en gång upprepas instruktionen om att absolut inte gå in i room 16. Varför undrar hon? Detta kan inte vara annat än olycksbådande. Men fortfarande, hotellhedern framför allt. På den tredje dagen får the Chambermaid room 16 på sin checkoutlist. Med nerverna på helspänn öppnar hon dörren på glänt. Ingenting händer. Med dammsugaren Henry i högsta hugg så sparkar hon upp dörren och sätter igång maxsuget och utan en tanke på sin egen säkerhet slänger hon sig i armarna på det farligt okända....
Det är tomt. Och det luktar Indisk take away. Varför, frågar hon sig själv? Varför? En vindpust når hennes ansikte och hon vrider på huvudet för att upptäcka att det drar från rullgardinen. Med ett rappt ryck drar hon upp den och finner sigsjälv stirrandes ut över en taksiluette som sträcker sig mot den nedgående londonsolen. Gästen kom undan den här gången. Men frukta inte. The Chambermaid sover aldrig.
Kapitel ett i The chronicles of the Chambermaid berättar om när The Chambermaid kommer till jobbet och får sin lista på inhouse respektive checkoutguests. Pang! Som ett slag i ansiktet står det skrivet över halva sidan DO NOT CLEAN ROOM 16! Knappt har hon sett det förrän the listgiver skriker i hennes ansikte "DO NOT ENTER ROOM 16" och när hon låter blicken vandra vidare till nyckelskåpet så upptäcker hon givetvis att nyckel nummer 16 lyser med sin frånvaro. Mässande hör hon the listgiver spinna ihop en historia om att det är andra gången de bor på hotellet och att de alltid behåller nyckeln för sig själv och inte vill ha någon housekeeping. Hmm... Dock skulle The Chambermaid aldrig bryta mot hedershotellcoden och trotsa gästens önskan. Men det hindrar henne inte från att stå både länge och väl och stirra på siffran 16. Dagen därpå, mentalt och fysiskt förberedd, så blir The Chambermaid inte lika förskräckt när proceduren upprepas och den nye listgivern har skrivit samma olycksbådande meddelande med spretiga bokstäver över listan. Mystiken tätnar och än en gång upprepas instruktionen om att absolut inte gå in i room 16. Varför undrar hon? Detta kan inte vara annat än olycksbådande. Men fortfarande, hotellhedern framför allt. På den tredje dagen får the Chambermaid room 16 på sin checkoutlist. Med nerverna på helspänn öppnar hon dörren på glänt. Ingenting händer. Med dammsugaren Henry i högsta hugg så sparkar hon upp dörren och sätter igång maxsuget och utan en tanke på sin egen säkerhet slänger hon sig i armarna på det farligt okända....
Det är tomt. Och det luktar Indisk take away. Varför, frågar hon sig själv? Varför? En vindpust når hennes ansikte och hon vrider på huvudet för att upptäcka att det drar från rullgardinen. Med ett rappt ryck drar hon upp den och finner sigsjälv stirrandes ut över en taksiluette som sträcker sig mot den nedgående londonsolen. Gästen kom undan den här gången. Men frukta inte. The Chambermaid sover aldrig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Eller så kommer the chambermaid in medan gästerna sover och spionerar på dem och tar kort som hon sen sätter på taket ovanför myrans säng så hon känner sig utstirrad?
Trackback