Feed your head

jag har bärplockarnostalgi. seriöst vad är det med hösten som gör att man blir till en enorm pumpande köttbit av sentimentalitet? jag blir som en liten sprätt med bikupa i magen när det är sånnahäraö klara höstmornar med sol och nypmigikindensåjagblirliterosigomkindernaluft. hösten föddes typ här i Ltown. Den är massiv och den är när den är som bäst. Typ på min födelsedag tusen år sen när vi gick på haga och hade temadag på gammlia och rönnbären skrek och luften var knaprig av skare och mamma hade gett mig ett rör med dumle snacks. def lycka. den känslan fast fem dagar i streck är nästan outhärdlig, jag kommer sprängas snart.

för övrigt läser jag popular music av mikael niemi, uphittad på second hand och jag tänkte att va fan, jag har ju inte läst den så det kändes som ödets nyck. dock misstänker jag att norrland beskrivs bättre på svenska.

faktum tre i detta intressanta inlägg blir rörande lancelot. han kommer ju alltid vara och förbli mannen.